Related Paintings of unknow artist :. | The house where Joseph Haydn was born | Gustav Vasa am speaking to dalkarlarnai Mora | Portrait of Ambrogio Spinola | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 338 | Realistic Orchis |
Related Artists:
Andrea Bonaiuti
(c. 1343-1377) Italian painter
mattsleiderstam
Adolf Ludvig Stierneld, född den 1 september 1755 i Stockholm död den 31 juli 1835 på Gripsholm, var en svensk friherre, politiker, hovman och samlare av historiska dokument, vilken av senare historisk forskning avslöjats som en av Sveriges mest förslagna och produktiva dokumentförfalskare. Stierneld var son till Samuel Gustaf Stierneld, vilken var chef för Västmanlands regemente, och vilken lär ha antecknat sitt regemente bland den nyföddes faddrar. Sonen inskrevs även endast sex månader gammal som volontär i samma kår. Oaktat denna militärståtliga början hann sonen ej längre än till ryttmästare vid livregementet, vartill han utnämndes 1781. Inom hovet anställdes Stierneld som kammarherre hos drottning Sofia Magdalena 1778. Han kom dock snart på mindre vänlig fot med Gustav III och tillhörde vid 1786 och 1789 års riksdagar ledarna för oppositionen inom adelsståndet. När kungen beredde sig att genomföra sina envåldsplaner, hörde Stierneld till de motståndare som arresterades. Till följd av sina förbindelser med ryske ministern hade han åsamkat sig konungens synnerliga ovilja, och när de övriga arresterade frigavs, sändes Stierneld till Varbergs fästning, där han kvarhölls till 1790. Genom sitt 1790 ingångna giftermål med grevinnan Kristina Charlotta Gyldenstolpe, dotter till Gustav III:s gunstling Nils Philip Gyldenstolpe, kom Stierneld snart åter på mera vänlig fot med hovet och blev 1792 överkammarherre. Vid riksdagen 1800 sågs han också, i likhet med andra ur 1789 års opposition (Magnus Fredrik Brahe, Claes Axel Lewenhaupt med flera) i hovpartiets främsta led.
st ambrose
Milan; feast day December 7) Bishop of Milan. Raised in Rome, he became a Roman provincial governor. As a compromise candidate, he was unexpectedly elevated from unbaptized layman to bishop of Milan in 374. He established the medieval concept of the Christian emperor as subject to episcopal advice and censure when he forced the emperor Theodosius to seek forgiveness from the bishop, and he opposed tolerance for adherents of Arianism. He wrote theological treatises influenced by Greek philosophy, including On the Holy Spirit and On the Duties of Ministers, as well as a series of hymns. His brilliant sermons and personal example converted St. Augustine.